My happy ending?
Jag vet att jag mest klagar.
Men det jag skriver här, är sånt jag inte vill ta upp med någon annan.
Mycket bättre än så kan jag inte förklara.
Jag gick nyss ut gymnasiet. Jag sökte vidare men kom inte in. Istället sitter jag nu här hemma och tynar bort. Jag går ut med hundarna. Jag städar, ser på jättemycket film och så läser jag ibland. That's it. Jag har sökt flera jobb menn inte fått ett enda. Jag har dessutom gått upp 6 kg och kan verkligen inte sluta äta. Nej. Jag är inte gravid.
Alla mina vänner pluggar och är upptagna. Nästan alla i alla fall. Resten jobbar. Ingen har tid för mig och mina närmaste vänner glider ifrån mig. Så har det alltid varit. Jag förlorar alltid mina vänner. Det värsta är att jag inte vet vad jag gör fel. Vi bråkar inte eller så, är inte osams. Inget sånt. Vi bara glider isär och hör aldrig av varandra. Fast på senaste tiden har det kännst värre eftersom att min absolut bästa vän, som jag har haft längst och gjort mest med har börjat försvinna och jag har fått en känsla av att hon inte vill ha med mig att göra. Det gör så ont.
Jag hade värsta upplägget om hur jag skulle skriva det här på ett bra sätt så att ni som läser också skulle förstå. Men det sket sig och nu låter det som en skitsak som är lätt att fixa. men tro mig. Så är tyvärr inte fallet.
Men det jag skriver här, är sånt jag inte vill ta upp med någon annan.
Mycket bättre än så kan jag inte förklara.
Jag gick nyss ut gymnasiet. Jag sökte vidare men kom inte in. Istället sitter jag nu här hemma och tynar bort. Jag går ut med hundarna. Jag städar, ser på jättemycket film och så läser jag ibland. That's it. Jag har sökt flera jobb menn inte fått ett enda. Jag har dessutom gått upp 6 kg och kan verkligen inte sluta äta. Nej. Jag är inte gravid.
Alla mina vänner pluggar och är upptagna. Nästan alla i alla fall. Resten jobbar. Ingen har tid för mig och mina närmaste vänner glider ifrån mig. Så har det alltid varit. Jag förlorar alltid mina vänner. Det värsta är att jag inte vet vad jag gör fel. Vi bråkar inte eller så, är inte osams. Inget sånt. Vi bara glider isär och hör aldrig av varandra. Fast på senaste tiden har det kännst värre eftersom att min absolut bästa vän, som jag har haft längst och gjort mest med har börjat försvinna och jag har fått en känsla av att hon inte vill ha med mig att göra. Det gör så ont.
Jag hade värsta upplägget om hur jag skulle skriva det här på ett bra sätt så att ni som läser också skulle förstå. Men det sket sig och nu låter det som en skitsak som är lätt att fixa. men tro mig. Så är tyvärr inte fallet.
